AIDSfree that's me!

Idag är det exakt en vecka
sen det senast skrevs ett inägg på denna blogg.
Det är både sorgligt och egentligen ansvarslöst.
Men jag måste få erkänna att vi har haft väldigt mycket att göra.
Dock känner jag att alla läsare
är värda en STOR fet ursäkt.
Så, förlåt!

För att ge en liten sammanfattning på allt som hänt sedan förra veckan
är det allra viktigaste mötet/mötena
vi hade i fredags.

Jag tror inte att vi har fått SÅ mycket gjort på något annat möte
och allt jag känner är stolthet.
Vi har börjat komma någonstans
och det vi behöver göra nu är bara att
slita, slita och slita lite till
för att få ihop pengar så vi kommer iväg.



Fredagseftermiddagen började med att
jag och Rebecka,
som slutar en timme tidigare än Moa på fredagar,
satte oss i ett grupprum och förberedde mötet
 med vår o så underbara handledare.

Själv satte jag mig med de posters
som jag så länge velat sätta upp
och det blev åtminstone EN
som faktiskt blev riktigt snygg enligt mig själv.



(Denna sattes sedan upp på stadsbiblioteket i Helsingborg,
för er som vill veta)

När klockan slog kvart över elva
slutade Moa sin lektion och vi begav oss
upp två våningar för att starta mötet.
(Jag hade ONT I MAGEN av nervositet...
Tänk om han tyckte att vi inte hade gjort nått!!?)

Men det var ingen fara! :D
Han blev, märk mina ord,
näst intill mållös
när han tittade igenom det häfte som är en sammanfattning av fakta
samtidigt som det är en sorts
arbetsmall/plan.
Denna hade vi nyss skrivit ut och man vet ju aldrig med lärare.
Det kunde ha funnits massor med fel.


Moa och Marcus (Vår handledare <3)
haha

Efter ett ovanligt kort möte,
Marcus hade väl antagligen inget mer att säga
efter ett slående bevis på organisatorisk förmåga,
begav vi oss nedåt igen för att hålla vårt eget möte.

Det var helt enkelt dax att vi började skriva
det manus vi ska använda vid våra föreläsningar
och det gick ganska bra.
Alla fick ämnesområden de skulle skriva ordagrant manus till
och så fick alla en grupp adresser till skolor
som vi skulle mejla för att fråga om vi kan föreläsa där.
Snälla Rebecka hade nämligen hittat i stort sett
alla adresserna till skolorna i Helsingborgs kommun.

Kan någon förstå varför jag blev stolt över oss då?
Vi är helt klart bäst!
Det vi har framför oss nu,
om vi ska vara konkreta,
är:
- Ett möte med fru Dolk
- Samla pengar (Så det ryker om det)
- Göra färdigt manus och öva manus
-...och därefter hålla i föreläsningar

I höst väntar Sydafrika


(Postern där den hänger på biblioteket)

Over and Out
Take that HIV-test
// Frida