Nervös!
Det märktes verkligen att alla hade jobbat med det på sommarlovet och vi har så många nya idéer samt ny energi att jobba med projektet i årskurs tre!
Jag ser fram emot att börja jobba med projektet på heltid nu!
Och på måndag har vi vår första projektarbets lektion där alla kommer starta upp och sitta som stora frågetecken!
Medan vi börjar jobba intensivt och får våra nya idéer till verklighet!
Men om sanningen ska fram varför jag skriver ett inlägg, måste jag erkänna att jag är otrolig nervös inför eftermiddagen.
Då jag ska sälja nyckelringar och broscher på Wällufs hembygdsdag!
Jag har nu gjort en skylt på ett A4 papper och ska sätta upp det. En väldigt enkel skylt som förhoppningsvis kan locka!
Nu är även växelpengar med och ett kassaskrin.
MEN jag är otroligt nervös inför detta, hur kommer alla att reagera, är det någon som köper, säljer de slut direkt?
Visst brukar jag bli nervös inför sådana händelser men detta är nästan katastrof!
Det är så många blandade känslor, det skiftar fort från att gå till att ingen köper till att alla är slut, hur gör man då?
Vi får se hur det går, men jag lovar er att informera om dagen!
/En nervös Rebecka
Tyvärr var alla så ivriga att köpa lotter att de missade den fina skylten.
Men en blev såld och det är något!
Är dock väldigt tacksam att jag fick prata med ett par styckna om Star for life och det är alltid lika roligt!
Var kanske inte en superlyckad dag, men Star for life har spritts vidare!
Back in business
Det är klart att vi har sett,
hörts,
synts..
men inte på det här sättet.
Inget går upp mot Moas kramar
eller Rebeckas flickiga skrik
när hon såg mig.
Trots att vi bara hade en timmes tid att ses
och prata igenom saker,
hann vi med så mycket.
Moa hade tillexempel bra nyheter om en kväll på en nattklubb
som vi ska ha..någon gång. Det luktar succé.
Dessutom hade hon varit i kontakt med människor från SVT.
Det är absolut en dröm oss tre emellan,
att få göra en film om vår resa.
Vår resa ..
Ni läser nu ord,
omsorgsfullt utvalda
av en person som tvivlar.
Ja det ÄR sant. Jag är en tvivlare.
Under sommaren har jag definitivt tvekat på att vi ska få åka
på den resa som vi längtat efter.
Men så fort Mia sade:
"På måndag ska vi boka möte med Annika,
så ska vi boka biljetter. Det blir i November!"
-var jag fast. Det händer! Det händer!
Bortsett från vårt usla schema,
var det därför en lyckad skolstart.
Vaccination no 2 - Complete
Jag måste medge att jag var lite halvt skraj inför den här andra sprutan.
Min syster har nämligen tagit Twinrix hon med
och enligt henne gjorde de två sista sprutorna mest ont.
Men det gick bra. Mamma följde inte med den här gången.
Kanske var det dags att bli vuxen ändå.
Men bara nästan, jag måste ju få läsa barnböckerna om de nu
ligger där och väntar på mig i väntrummet
Det gjorde faktiskt lite ont, men jag har aldrig varit särskilt rädd
för nålar och/eller sprutor så jag hade inga egentliga problem.
Förra spruten gav mig ont i armen i en vecka
men nu hade jag bara ont en liten stund.
Bäst med hela besöket på sjukhuset var alla små barn som var där.
En del var nog inne för att få första vaccinationerna som polio-sprutan,
men de var så söta. Det var en liten tjej på ett och ett halvt
som hela tiden sprang tillbaka in i rummet där hon fått sin spruta.
Rebecka har för övrigt fått sin allra sista spruta nu... Vi är på gång.
Vi är laddade och vi är klara.
Nej nu får det vara slutsnackat om läskiga nålar.
Snart börjar skolan och då har vi två och en halv timme
i veckan för att jobba med projektet.
Over and Out
AIDS-free, that's me!
//Frida
Lycklig!
Vart ska jag börja?
Hela min hjärna snurra runt av lyckliga saker.
Jag ska försöka samla mig och få fram något.
Sommaren har varit underbar fast det är vårt sista lov.
Men vi får se positivt att den 21 augusti får vi börja jobba med projektet på skoltid, det tackar ingen nej till!
Det är blandade känslor att börja sitt sista år på gymnasiet och därmed klar med sin "grundutbildning".
Det ska bli otroligt roligt att få träffa alla igen, men det jag ser mest framemot är vårt underbara projekt!
Min anledning till att jag bloggar är egentligen att vi har fått positiv respons (som vanligt) men att vårt arbete kan underlätta och fler människor får vetskap om Star for life.
Under sommaren har jag sålt en del stjärnor i form av nyckelringar.
MEN nu ska jag även få göra det på en hembygdsdag som jag kommer medverka på.
Det stod klart idag att jag få sälja dessa vackra stjärnorna och ännufler kan få möjligheten att hjälpa till.
Jag blev otroligt glad och tacksam för denna möjligheten, nu hoppas jag bara att många köper stjärnorna!
Sedan har vi inom grupper diskuterat om vi skulle göra vetevärmare till jul.
Nu har vi även vete till ett väldigt bra pris, dock vet jag inte det men tänkte förhandla till ett bättre.
Om det nu går...
Just nu är det så mycket känslor inom mig, att jag bara vill börja skolan och jobba hårt!
/Rebecka (ursäkt för ett flummigt inlägg, men jag har trots allt sommarlov i 13 dagar till)
Presentation av Moa
Frida kom med en lysande idé att alla skulle skriva om en person från projektet. För att ni ska få en bättre uppfattning på vilka vi är och lite om hur våra personligheter är.
Mitt uppdrag var och skriva om Moa...
Det har inte varit ett lätt uppdrag men efter mycket om och men blev det ungefär så här :
Jag hade Moas pappa som gymnastiklärare när jag var liten och nu har mina ena kusin även det. Så när min kusin hade skolavslutning ville jag vara med om detta. Inte bara för det var hans första utan mycket för att träffa mina gamla lärare. Efter allt gick jag runt och hälsade på och kom tillslut till Moas pappa, vi pratade om vilket gymnasier jag skulle börja på efter sommaren. Jag svarade då Johannes Hedbergsskolan och var jätte glad över mitt val, det visade sig att Moa också skulle börja där. En rolig sak, var min första tanke eftersom jag har hört så mycket om henne.
Dagen då jag började på Johannes Hedberg var jag väldigt nervös och satt nästan på spikar för att hitta Moa.
Det visade sig att vi kom i samma mentorsgrupp. Alla gjorde en presentationsrunda och Moa började, min första tanke var direkt att det kan vara hon. Men det slog mig senare att det kan finnas flera som heter Moa...
Jag var sist och jag berättade lite om mig själv och var jag bodde. Moa frågade direkt om jag visste vem hennes pappa var och det var självklart att jag hade koll på det! Vänskapen växte och vår lilla trio, jag, Moa och Frida, har hållit ihop sedan första veckan.
Moa är en sprallig tjej med mycket på gång, det går inte och ha en tråkig stund i hennes närvaro. Hon är en tjej som i vissa stunder har svårt att vara tyst och har oftast en åsikt om allt och alla. Moa har som många andra tjejer ett intresse för kläder, där hennes egna stil väger över till ett positivt sätt. Hon vågar sticka ut och är inte rädd för fördomar.
Moa kan ses som tjejig men har en cool fritidsaktivitet, hon är nämligen med i hemvärnet. Något jag personligen tycker är väldigt fräckt att våga vara tjej bland alla dessa killarna.
När Moa pratar handlar det bland annat om hemvärnet, dans (vid mer av ett intresse), hennes pojkvän, killar och massor av annat.
Jag fick tre frågor att tänka på...
Den första handlar om det bästa minnet med Moa. Det är enväldigt svår fråga för vi har så många! Men jag måste nog ta när hon skulle sova här för första gången... Jag var villig att ta in en extra säng till henne men hon vägrade och Moa ville sova i min säng (120). Det gick hyfsat bra fast jag var bara så orolig att slå eller putta ner henne. Inget hände och jag fick mycket sömn!
Vad Moa skulle passa som? När jag tänker på ett jobb till Moa finns det några saker som skulle passa henne.
Mina val blir: Guide, Något inom lumpen, idrottslärare. Med motiveringen: Guide, Moa är en väldigt utåtriktat person som gillar att prata och möta människor. Ett perfekt jobb med de egenskaperna och Moa tänkte söka in till Hotell och turism istället för samhälle.
Inom lumpen eftersom hon är aktiv inom hemvärdet och är en tjej som klara stora påfrestningar, jag tror att hon hade klarat det mesta.
Idrottslärare som hennes föräldrar, absolut inte bara för det! Men Moa är en tjej som är otroligt duktig inom idrott och hälsa. Dessutom duktig på att lära ut och det hade bara passat henne!
Min sista fråga är det jag gillar mest med Moa därför att...
En otroligt svår fråga enligt mig (som allt annat här har varit). Det bästa med Moa är att hon är så öppen med allt. Det blir ingen tråkig stund när jag umgås med henne...
/Rebecka
