Skjut inte upp till imorgon vad du idag kan göra

Imorgon håller vår skola friluftsdag
vilket innebär att vårt vanliga möte
inte blir av
och att jag tillsammans med Moa
åker till Vallåsen och glider! :D

Stackars Rebecka får stanna kvar på skolan
eftersom hennes knä inte riktigt håller
för skidåkning. Vi ska tänka på dig Becka!

För er som inte vet det var Rebecka med om en ganska allvarlig olycka i höstas
då hon bröt foten och hennes knä åkte ur led.
Detta resulterade i att vi under hela hösten
fick köra runt vår kamrat i en rullstol.
Skoj för oss,
mindre kul för stackars Rebecka.
Nu mera kan hon gå alldeles själv,
men det blir alltså ingen skidåkning.

Eftersom mötet uteblir hoppas jag att vi alla tre
kommer igång att skriva på manus
och funderar på hur pengarna ska rulla in.
För det ska de!



Själv hade jag nog tänkt sätta upp lite fler posters,
så att fler kan ansluta sig till skaran människor
som läser denna simpla
men ack så viktiga blogg.

Give peace a chance
Take that HIV-test
Over and out
// Frida

Ps. Varsågod svenska kyrkan för den gratis smygreklamen!!!!

Om ni söker inspiration...

 

Det här är inspirationen till vårt arbete.
Den kör som sjunger denna sång
är den kör som besökte vår skola,
Johannes Hedberggymnasiet,
i slutet av augusti förra året och det var genom dem
som vi fick veta vad Star For Life innebär.

Star For Life handlar om att få
skolungdomar att tro på sina drömmar
fast man har alla odds mot sig.
Även om man har HIV.

Så lyssna, och känn musiken.

Over and out
//Frida

Tjosan... nu får det minsann bli ordning och reda!

Idag är det exakt en vecka
sen det senast skrevs ett inägg på denna blogg.
Det är både sorgligt och egentligen ansvarslöst.
Men jag måste få erkänna att vi har haft väldigt mycket att göra.
Dock känner jag att alla läsare
är värda en STOR fet ursäkt.
Så, förlåt!

För att ge en liten sammanfattning på allt som hänt sedan förra veckan
är det allra viktigaste mötet/mötena
vi hade i fredags.

Jag tror inte att vi har fått SÅ mycket gjort på något annat möte
och allt jag känner är stolthet.
Vi har börjat komma någonstans
och det vi behöver göra nu är bara att
slita, slita och slita lite till
för att få ihop pengar så vi kommer iväg.



Fredagseftermiddagen började med att
jag och Rebecka,
som slutar en timme tidigare än Moa på fredagar,
satte oss i ett grupprum och förberedde mötet
 med vår o så underbara handledare.

Själv satte jag mig med de posters
som jag så länge velat sätta upp
och det blev åtminstone EN
som faktiskt blev riktigt snygg enligt mig själv.



(Denna sattes sedan upp på stadsbiblioteket i Helsingborg,
för er som vill veta)

När klockan slog kvart över elva
slutade Moa sin lektion och vi begav oss
upp två våningar för att starta mötet.
(Jag hade ONT I MAGEN av nervositet...
Tänk om han tyckte att vi inte hade gjort nått!!?)

Men det var ingen fara! :D
Han blev, märk mina ord,
näst intill mållös
när han tittade igenom det häfte som är en sammanfattning av fakta
samtidigt som det är en sorts
arbetsmall/plan.
Denna hade vi nyss skrivit ut och man vet ju aldrig med lärare.
Det kunde ha funnits massor med fel.


Moa och Marcus (Vår handledare <3)
haha

Efter ett ovanligt kort möte,
Marcus hade väl antagligen inget mer att säga
efter ett slående bevis på organisatorisk förmåga,
begav vi oss nedåt igen för att hålla vårt eget möte.

Det var helt enkelt dax att vi började skriva
det manus vi ska använda vid våra föreläsningar
och det gick ganska bra.
Alla fick ämnesområden de skulle skriva ordagrant manus till
och så fick alla en grupp adresser till skolor
som vi skulle mejla för att fråga om vi kan föreläsa där.
Snälla Rebecka hade nämligen hittat i stort sett
alla adresserna till skolorna i Helsingborgs kommun.

Kan någon förstå varför jag blev stolt över oss då?
Vi är helt klart bäst!
Det vi har framför oss nu,
om vi ska vara konkreta,
är:
- Ett möte med fru Dolk
- Samla pengar (Så det ryker om det)
- Göra färdigt manus och öva manus
-...och därefter hålla i föreläsningar

I höst väntar Sydafrika


(Postern där den hänger på biblioteket)

Over and Out
Take that HIV-test
// Frida

...borsta bort dammet, och göra om "America".

Idag var det lite synd om mig, Frida, eftersom jag var lite sjuk och knappt kunde stå upp denna morgon. Det var ganska tråkigt eftersom jag idag hade tänkt att sätta upp lite posters med bloggens adress på i bilioteket. Rackarns järnspikar!

Men om man ändå är sjuk har man ju tid till lite annat. Hela dagen har min tv stått på CNN, för att jag i så stor omfattning som möjligt skulle kunna följa denna historiska dag. För idag var det äntligen dags för historiens FÖRSTA afroamerikanska president i USA. Det är ganska svårt att förstå vidden av händelsen, men imorgon har vi nog greppet det hela allesammans.

MEN, nu var det ju faktiskt projektet jag skulle prata om. Jo, att vara sjuk är ingen ursäkt när man ska sköta ett så stort projekt som vårt projekt faktiskt är. Så, jag har faktiskt fått gjort en del saker.

  • Börjat på en finfin powerpoint-presentation, som ska vara nyckeln till framgång vid det möte vi med spänning väntar på allihopa. (Håll tummarna för oss!)
  • Skrivit en inledning som på fredagens möte skall visas upp, diskuteras, möjligtvis ändras och till sist sättas in i det manus som blir vårt slutgiltiga för föreläsningar.
  • Letat efter tänkbara stipendier (Inte för att jag hittade något men försöka går ju)
  • Pratat med en person som kom med en del konkreta idéer för insamling av pengar.
För morgondagen hoppas jag att vi kan gå till Helsingborgs bibliotek och sätta upp posters, som jag egentligen skulle ha velat göra idag.



AIDSfree that's me!

Over and Out
// Frida

Öppet Hus, Johannes Hedbergsgymnasiet, 17 januari, 2009

Ja, då var det väl dags för mig för en "kontruktiv" och vetenskaplig redogörelse
för gårdagens öppet hus på skolan då...

Trodde ni ja!

Öppet hus brukar gå till så,
att var och en av eleverna i de båda två:orna
får en speciell uppgift denna uppmärksammade dag.
För mig betydde det: Guide.

Att springa upp och ner för dessa trappor ,som ger möjlighet
för rörelse mellan våningsplanen för skolan ( :D ),
var inte direkt hur jag hade planerat min lördag,
så vi tre, Frida Moa och Rebecka,
smörade lite för de alldeles underbara, perfekta och otroligt intelligenta
lärarna på vår skola och vips, hade vi vårt egna lilla bord.

Efter en dryg timmes förberedelser i fredags var vi igår redo att anta utmaningen,
och med stor förväntan startade det hela.

Folket strömmade på,
musiken med Star Choir och "AIDSfree that's me" följde oss under hela dagen, ur en boombox
och bössan, samt de afrikanska smyckena var redo för att göra sitt för våra projekt.




För att summera dagen kan vi väl säga att vi fick massor med positiv kritik,
och de som pratade med oss,
såg ut som om de tyckte det hela verkade mycket intressant.

Som nämnt i föregående inlägg , HEJA Moa!, så blev det inga pengar,
men vad gör det om hundra år när allting kommer kring?!
Och mr. GladOchTrevlig/Jahn,
verkade oerhört positiv,
och han tyckte VERKLIGEN att denna blogg skulle komma upp på Folkuniversitetets hemsida.

Så vi är nog rätt nöjda med insatsen ändå.
Nu följer några bilder från dagen. Enjoy!


Dessa smycken är handgjorda av en av körledarna för Star Choir, och säljs i Sverige
av en av projektgrupperna i trean på vår skola.
Och OM ni är snälla, så kan vi säkerligen fixa fram adress
så att också NI kan införskaffa ett av dessa otroligt fina exemplar.



Rebecka verkar mycket positiv där hon står framför vår alldeles egna Star for Life-vägg :D
eller vad säger ni?

Over and Out
Take that HIV-test
// Frida


Daugava

Det har blivit dags för mitt första inlägg på vår blogg. Lite småpirrigt och med ingen tidigare erfarenhet av att blogga så ni får vara snälla vid mig :)

Efter ett hyfsat givande Öppet hus med några mer eller mindre intresserade personer har jag, Frida och Rebecka nu gjort reklam för vårt och även treornas projektarbete om Star for Life. Dock gick väl inte insamlingen till vårt projekt så som vi hade hoppats på. För att få folk att lägga pengar i bössan fick vi, märk ordet, LÅNA pengar av vår lärare och även handledare för detta projekt, men det knepet lyckades inte.

Här kommer lite bilder från fredagens möte

jag är inte helförtjust över denna bild (Frida.. :*) men jag bjuder på den

Jag är inte speciellt förtjust i denna bilden men jag bjuder på den för den här gången



Rebecka hade gjort ett jättefint bildspel till Öppet Hus


Det var allt från mig för den här gången, ses inom en snar framtid

// Moa


Everybody is a shining star!

Godmorgon världen!
(Eller är det gokväll kanske? Har nog inte riktigt bestämt oss än)
Idag introducerar vi bloggens första dubbel-inlägg.
Med detta menar vi att vi för första gången är TVÅ som skriver ^^
Gruppens tredje medlem har beslutat sig för att sälja sin själ till bloggdjävulen
och nu sitter vi här, i "pyjamas", redo "to hit the sack".

Det har varit en, för att citera allas våran Blondinbella i Let's Dance ikväll: "kontruktiv", dag.
För första gången samlades vi efter en outhärdligt lång projektdvala och vi fick åtminstonde NÅGOT gjort.
(Grattis till oss!)
Strategin är upplagd, DEVIDE AND CONQUER!, och framför oss väntar nu ett möte med vår handledare + ett möte med vår rektor och ekonomiansvarig, som vi med skräckblandad ångest, väntar på.

Annars har vi idag lagt upp ett mönster för hur våra föreläsningar skall gå till och pratat igenom det vi har framför oss.
Det är helt klart ett steg i rätt riktning! :D

Imorgon väntar skolans Öppet Hus,
där, som vi tidigare nämnt, ska stå och prata om Star for Life.
Vi tog tillfället i akt för att samla in lite donationer,
så under dagen imorgon kommer det stå en liten bössa vid vårt bord.

Nu ska vi dessvärre knyta oss, dejta kudden, sova OCH sussa sött...
Så detta betyder FARVÄL!!

Over and out
Auf Wiedersehen
Good bye

TAKE THAT HIV-TEST!!!
/Moa och Frida




Twisted nerve...

Idag hände något som jag inte vet hur jag ska reagera på,
eller ens om jag ska reagera. Jag fick en nyhet, men jag är osäker på hur seriös den är,
därför väljer jag att inte skriva ut vad den innebar.

Jag känner bara starkt emot det, och det är absolut inget personligt.
Det hade kunnat vara vem som helst, och jag skulle fortfarande ha känt likadant.
Det finns inte en chans att vi kan ändra på något som är så fundamentalt, NU!

Förlåt för att detta inlägg blev som det blev, men jag kan nog tyvärr inte skriva mer förrän jag har all fakta.

Men jag har lite positivt att säga också. :D
Snart är det dags för en viss svenskaredovisning
av en viss person, även kallad Michelle,
i en stad även kallad Götet.
DET om något är positivt.

Och så måste jag ju såklart nämna det "upcoming" möte vi ska ha på fredag.
Det känns spännande att se vad vi kan åstadkomma, eftersom vi har rätt mycket att ta tag i nu efter
denna omåttligt långa dvala.
Jo, lite kliar det minsann i mina fingrar nu^^

Sen har vi ju lördag att se fram emot också!
Då är det nämligen öppet hus på vår skola,
Johannes Hebergsgymnasiet,
och vi har fått äran att prata om *trumvirvel*
STAR FOR LIFE!!
Känns fruktansvärt bra i kroppens alla celler att vi får göra något mer än att bara ha vårt projekt i det fördolda.
Jag säger inte att vi bara söker publicitet för oss själva,
för det är det sista vi gör,
(speciellt jag som knappt vill se mig själv i spegeln..Hatar att vara med i tidningen!)
men vi behöver få ut budskapet lite grand.
Det är ju trots allt inte bara vi som kan göra något.

Med delade känslor,
och på helspänn över allt,
lämnar jag eder denna dimmiga kväll.

Over and out


//Frida

Vaccinationer och allergier

Första lektionen idag såg vi på en film ur minnenas television. (Heja SVTPlay!!)
Den handlade om två män från den skånska myllan (haha) som åkte ner till Zambia för att hjälpa befolkningen reparera maskiner för snickeri. Jag tror att syftet med filmen var att vi skulle se hur olika kulturerna var, men också hur de kunde kommunicera, även om dessa två skåningar inte var några höjdare på engelska.

Höjdpunkter var definitivt den skånska "gubb-humorn", en omåttligt söt liten elefant och att dåtidens diktator Kenneth Kunda bjöd in dessa två svenskar och var, som Rebecka yttryckte det " en soft kille". Jag glömmer aldrig hur det värmde i hjärtat av denna film, men jag vet egentligen inte varför det värmer. Kanske känner jag helt enkelt att det snart är jag som ska få åka ner, eller så var det bara en mysig film.

Det känns i vilket fall som helst, både nära och långt borta just nu...
JA, vi har ett mål och JA, vi vet hur vi ska få ihop pengar och JA, vi kommer kämpa..
Men vi har INTE en särskilt bra kontakt med de där nere och det måste fixas.
Vi har INTE koll på vilka vaccinationer vi måste ha och jag har INGEN aning om hur det ska gå med Rebeckas och mina allergier där nere.

Det tål att tänkas på helt enkelt.

Over and out

// Frida


We're going through changes


Lyckorus, lyckorus, lyckorus, lyckorus.

Nu händer allt så väldigt snabbt, eller det känns så iallafall. Senast igår fick jag veta att en kompis till mig vill prata om oss, vårt projekt och bloggen på en svenskalektion, och jag kunde inte ha blvit gladare. Jag måste medge att det var precis vad vi behövde! Tack Michelle Hellberg Jensen!!!


Jag räknade ihop våra pengar igår också,
och så som jage ser det, har vi nu 1 500 kr!
Jag berättade det för en lärare och han blev gladeligen överraskad.

Normala dagar behövs också... tror vi iallafall

Idag var en ganska normal dag,
normal för att den ska handla om oss alltså.

(Ojoj, nu var jag lite vitsig)

Vår skola brukar vara ganska stressande,
men idag var det ovanligt lugnt.
Vi fick "titta på nyheter" i cirka tre timmar! Vad sägs om det va!? ;)

Jag och Rebecka, som har arbetet mest med bloggens ombyggnad,
presenterade vårt galanta arbete för Moa,
vår helt bedårande tredje gruppmedlem,
och hon godkände det hela...
även om vi alla tre är ense om att det behövs lite finjusteringar här och där.

Annars var det lite öde på projektfronten idag.
Tråkigt nog får vi ingen tid till sånt här i skolan,
och det finns inget vi behöver mer.

Nåväl, vad är väl en bal på slottet?
AIDSfreethatsme! Take that HIV-test!



Over and out
// Frida

Ich bin ein Bloggare!

"Alla fria människor
var de än må bo
är medborgare i Berlin.

Och därför säger jag
med stolthet som en fri människa:
Ich bin ein Berliner"

- John F Kennedy, 1963

Först vill jag be mänskligheten att förlåta mig
efter att jag formligen slaktat Kennedys tal för egen vinning.
Men eftersom det andra jag vill säga
är tack till alla de hjärtevärmande snälla människor
som hjälpt oss med omskapandet av bloggen...
så tyckte jag det passade..
lite på sitt eget vis, vill säga.

Alla som har hjälpt oss under de senaste dagarna
är också med i kampen mot HIV/AIDS
därför att ni hjälper oss,
hjälpa de som hjälper
dem som har det svårt.

Krånglade jag till det nu?
Förlåt^^


Men ett stort tack ska ni ha

Over and out
(take that HIV-test!)



Tack för att NI finns!

// Frida



Ursäkta

RÖRAN!!

(Vi bygger om)




Sydafrika möter Helsingborg

Här kommer klippen från augusti när vi fick möta ungdomarna..



Klipp nummer två...





Klipp 3

 

Sista sången...

 


... och så klippet där både jag, Frida alltså, och Rebecka är med...även om vi helt klart trodde att de fotade. Så videon är lite skum, om jag får säga så.


What we do...and why we do it

Idag har det inte hänt något på projektfronten, men igår bestämde vi att vi ska ha möte för att skriva "manus" till föreläsningarna, nästa fredag. (Den 16 januari) Tills dess ska vi ha skrivit varsin lista med ideer och så ska vi diskutera och bolla. Känns ganska skönt att ha kommit iordning lite igen, även om vi knappast kan kalla detta för en jätteansträngning. Men, nåväl, vad är väl en bal på slottet?

Vi kan tydligt se mina bristande kunskaper i bildformatering i paint..men det här är så mycket jag orkar åstadkomma idag..och man ser ju att det är vi iallafall.
 (Fixade en liten bild på oss också..så att alla kan se vilka vi är :D..Visar dock mest på mina bristande kunskaper i bildformatering i paint)



Tyckte dock att det är dax att förklara "what we do...and why we do it".
Jo, Star for life är ett projekt (i Sydafrika och Namibia) där skolorna detta gäller, lär ut något utöver det vanliga.
Alla som går i skolan får lära sig matematik, att läsa och att skriva..men hur är det med sånt som en människa behöver utöver detta? Är inte det psyikiska välmåendet precis lika viktigt?
Jo, och det är därför Star for life finns.

Tänk dig att gå till skolan...
Dina föräldrar har dött i AIDS...
Du bor med dina fyra småsyskon hos din mycket gamla mormor...
Livet kan nog kännas ganska så värdelöst och orättvist.

Star for life vill förändra ungdomarnas sätt att tänka, vill inge hopp och få eleverna att tro på sina drömmar.
Det ordnas semenarier där de får veta allt de behöver om sjukdomen de ska hålla sig ifrån.
De får lära sig att "abstinence is cool"
och att det faktiskt är värt att vänta med att ha sex tills man gift sig
om man får behålla livet.

 Star for life's viktigaste punkt är:
" Du kan fortfarande leva om du har HIV, så lev"

http://www.youtube.com/watch?v=QCthy7gRKq4

Elever på en av skolorna



Det arbete som vår lilla grupp på tre utför
handlar om att på så många sätt som möjligt
stödja detta projekt
som i flera år har hjälpt dessa utsatta ungdomar.

Vår plan är den att denna vår samla in så mycket pengar vi kan
för att i höst, när vi börjat trean,
åka och besöka dessa skolor.
Vid detta besök ska vi ge av de pengar vi har,
till vad skolorna än kan tänkas använda dem till.

När vi sedan återvänder hem,
drar vi igång nästa etapp.
Denna innebär att vi med all den fakta vi har fått ihop om HIV/AIDS
och den information, och erfarenheterna vi fått  från Sydafrika
kommer att sammanställa en bok
vilken kommer att säljas.
Vinsten kommer att gå till skolorna
och projketet.

Over and out




Det finns en tid att leva...och den är nu. - I dare you to move

Welcome to the planet.
Welcome to existence.
Everyone's here, Everyone's here.
Everybody's watching you now.
Everybody waits for you now.
What happens next, what happens next?

 I Dare you to move. I Dare you to move.
I Dare you to lift yourself up off the floor.
 I Dare you to move. I Dare you to move.
 Like today never happened
 Today never happened before.
 Welcome to the fall out.

 Welcome to resistance.
The tension is here, the tension is here,
 Between who you are, and who you could be,
 Between how it is, and how it should be.
 Maybe redemption has stories to tell.
 Maybe forgiveness is right where you fell.
 Where can you run to escape from yourself,
 Where you gonna go, where you gonna go?
 Salvation is here.

 I Dare you to move. I Dare you to move.
 I Dare you to lift yourself (to lift yourself) up off the floor.
 I Dare you to move. I Dare you to move.
 Like today never happened
 Today never happened ... before








Texten kommer från en låt som heter "Dare you to move" av Switchfoot, och idag fick den mig att tänka.
Det finns en tid utasatt för varje människa.
Varje människa har ett syfte...
Även de som inte tror på någon gud..måste tro att de har ett syfte.
Det kan handla om utbildning, att bilda familj eller att rädda världen..ATT BLI PRESIDENT!

"Welcome to the planet, welcome to existence"

Vad väljer vi att göra med det liv vi har blivit tilldelade? Sky's the limit, right?
Egentligen har vi ju världens chans att bli precis vad vi vill.
Vad hindrar oss?

"I dare you to move"

Det mest fantastiska med ungdomarna vi fick träffa, från Sydafrika, var att de verkligen inte såg några hinder. "Why do you, that have such a long and succesful life in front of you, say that you can't? Sky's the limit"
Och det är sant. Det de får lära sig i skolan, som utgör det speciella med Star for life-skolorna, är just det här. "Ge inte upp bara för att ni har HIV! Ni kan fortfarande göra det bästa av livet"


Det sista jag vill säga är:  Sluta aldrig förvåna, sluta aldrig överträffa, sluta aldrig att drömma..."I dare you to move"



// Frida


Hej alla glada!

Loggan för vårt moderprojekt.

Sedan 1980-talet, och ändå tidigare än det,
har det funnits en fruktad sjukdom i denna värld,
som kanske inte påverkar oss i Sverige något nämvärt.
Denna sjukdom kallas HIV.
I Sydafrika är mer eller mindre var fjärde person smittad
Det är dags att slå tillbaka.



Vi är tre, goa, gla'a, tjecka, små gummor
från det härliga Skåne, Helsingborgstrakten,
som har beslutat oss för att det är dags att handla.


Vi går ett samhällsvetenskapligt program med inriktning på internationellt arbete, på Johannes Hedbergs gymnasium,
och det är därifrån vi utgår.
Första dagen på vårt andra år, fick vi chansen att möta de tolv ungdomarna i Star Choir, tillhörande Star for life, och plötsligt handlade vårt projekt om dessa skolor och att hjälpa de som är utsatta.

Hoppas ni, våra älskvärda läsare, har tid att kolla in vårt arbete, och om möjlig, stödja oss och hela arbetet.


Klart slut! :D

RSS 2.0