Touch of Africa
Här får ni alla ett litet smakprov på
hur det kommer att se ut.
Så håll utkik, för snart kommer hela filmen :D
Redovisning på G
och det börjar bli dags att redovisa det vi gjort inför resten
av vår o så fina skola Johannes Hedberg och dess elever.
Vi har inte hunnit planera redovisningen till punkt och pricka
men jag kan lova att det kommer att bli ett spännande,
annorlunda, intressant och om inte annat inspirerande
framförande med oss i spetsen. Så om ni har lust,
ta er till Trägårdsgatan 25, Folkuniversitetshuset vid Biblioteksparken
och så går ni ned i Unverisalen på källarvåningen klockan 09.05
för att vara med om detta spektakel.
Jag hoppas att allt går bra och att vi och
våra lärare kan vara nöjda efteråt även
om det i praktiken betyder att vårt projekt är över.
Over and Out
AIDS-free, that's me
Take that HIV-test
// Frida
Slutet på en era
och nu är det inte mycket mer än en vecka tills vårt projektarbete
är helt avslutat och det är dags att lägga gymnasiet bakom oss.
Men visst känns det sorligt att tänka på?
Under mars månad, den delen av tiden vi faktiskt spenderade i Sverige,
arbetade vi för fulla muggar med att komma till just den här delen
av projektet, slutat. Under två veckor skrev vi färdigt vår bok,
skrev vår projektrapport och började nosa lite på projektredovisningen.
Vi jobbade för det mesta hemma men det var oerhört viktigt
att allt ändå blev gjort och idag kan vi minsann se resultaten.
Vår bok är i stort sett klar och efter lite finjusteringar
här och där är den snart redo att skickas iväg
på tryck och projektrapporten..ja,
den lämnar vi minsann in imorgon.
Tänk vad underligt det kommer kännas att
inte jobba med vårt härliga och alldeles underbara projekt
på en daglig basis.
Hur det än känns
börjar slutet krypa närmare nu
och det är bara att stålsätta sig.
Men en sak är i all fall säker:
VI HAR HAFT VÄRLDENS BÄSTA PROJEKTARBETE!! :D
Världens sötaste och mysigaste djur
Om jag fick bestämma skulle jag skaffa en sån här liten raring när jag blir lite äldre...
Men Tim menar att det är en dum idé eftersom de snart växer till sig och blir så här stora...
PheZulu National Park and Game Reserve.
Här var vi under vår resa och lärde oss allt som finns att veta om krokodiler
Rebecka Andersson - Ett smakprov ur vår bok...
Rebecka Andersson – människan, myten, legenden...
Har Du någonsin träffat en person som är mindre tjej än vad hon är solstråle? Ja, då har Du bevisligen eller åtminstone med allra största säkerhet träffat min och Moas kära kollega Rebecka Andersson. Jag tror aldrig att jag har mött en person som samtidigt som hon kämpar hårt och egentligen borde må fruktansvärt dåligt, ändå kan sprida en livsglädje som hjälper andra att orka med sina egna problem. Men vem är Rebecka som person? Vad tycker hon om och vad tycker hon inte alls om? Jo, det tänkte jag att jag skulle försöka förklara även om jag med all respekt för ord och uttryck inte anser att de räcker, vilka de än må vara.
Första gången jag träffade Rebecka var när vi började i samma klass, vår allra första dag på gymnasiet. Jag visste inte vem hon var och till historien hör givetvis att hon inte heller hade någon vetskap om min existens. Trots detta började vi snart prata med varandra genom, i alla fall som jag minns det, vår egen Moa Brink. Min första tanke var, även om den inte var den mest smickrande slutsatsen jag kunde dra, ärligt talat att hon, Rebecka Andersson var en snobb. Kanske var det sant, kanske var det inte – men jag kan idag säga att hon är en av de finaste människor jag känner och hon är en av mina närmaste vänner.
För det är på det här sättet: Rebecka är en otroligt rolig person som i alla situationer hittar något som är positivt. Hon är klok fast hon inte alltid är medveten om det och hon är envis som en åsna även om det inte alltid är så att det hjälper. Det finns ingen jag vet som kan vara så lik en femåring och en tjugofemåring samtidigt och hennes vilja, alternativt strävan, efter att få vara vuxen och arbetssam, raseras helt när hon hör ett skämt eller ser en sak som roar henne. För det finns inget roligare än att se Rebecka när hon skapar kontakt med sin inre lättroade bebis och faller i skratt som mest kan liknas vid ett chockerande utrop av ren och skär glädje.
Men det allra bästa med Rebecka är att hon är så fruktansvärt ”tjejig”. Hon älskar kaffe, choklad, mode, shopping, inredning, killar, tjejsnack, högklackade skor, dans, skor överhuvudtaget och att fika. Beskriver inte detta en typisk tjej vet jag inte vad en tjej är och jag lovar att jag föddes som flicka den där dimmiga morgonen i oktober för 18 år sedan... Hon har en förmåga att utnyttja denna sida hos sig själv och detta gör henne oemotståndlig.
Fastän hon ibland kan vara flamsig och skämtsam så kan hon också bruka allra största allvar när situationen så kräver och detta har hjälpt oss i vårt arbete med projektet och Star For Life. Utan Rebeckas organisatoriska förmåga hade vi kanske pratat mer och arbetat mindre. Så henne är det tur att vi har haft med oss...
// Frida Jensen
